Hej i bland kan jag undra om det är mig det är fel på eller vad som håller på att hända runt om kring. Jag har så många underbara vänner i min ABSOLUT närmsta krets som mår sååå dåligt av alla olika anledningar och här sitter jag och har den absolut BÄSTA TIDEN I MITT LIV känns det som, att det kan vara så orättvist. Jag finns för dom alla dygnet runt och det vet dom, HOPPAS jag men jag önskar inget hellre än att den dagen skall komma då dom alla får känna sig glada och lyckliga över det dom har och det dom skall och vill åstadkomma. Allt är så jäkla invecklat och besvärligt. Jag är en person som älskar att lyssna och försöka hjälpa men i bland tar mina ord slut och jag vet ej vad jag skall säga eller göra fast det finns så mycket jag både skulle villa säga och göra.. Lite rörigt blev detta men jag känner att jag måste få det ur mig. Nu skall jag ta å fixa lite  till en stund men jag återkommer snart med resten...